Följ med på Emmas & Antons weddingstory där allt till en början gick fel men hur de jobbade ihop sammanflätande och allt slutade som lyckansdag. I ett snöstormigt Rättvik sa de tillsist JA till varann.

The story begins…

EMMA BERÄTTAR: Jag flyttade till Trollhättan för att plugga 2014 och Anton gjorde av en händelse precis samma sak. Jag minns att jag spanade in Anton första dagen på högskolan men var för blyg för att säga hej. Dagen därpå såg jag honom på studentkåren och klämde ut mina bästa repliker. Det var tur att jag lyckades hitta några väl valda ord för vi spenderade den kvällen på kåren tillsammans och ja, vi har hängt ihop sedan dess!

Planering, Tema & Färgval

EMMA BERÄTTAR: Vi gifte oss i Rättviks Kyrka och hade festen på hotellet Villa Långbers i Tällberg. Anton är från Göteborg och vid ett tidigare besök i Rättvik sa han att stranden vid kyrkan påminde honom om havet och sa “ska vi gifta oss, så ska vi gifta oss här”. Vi hann vela runt i flera olika län efter rätt plats, men landade till slut i Rättvik ändå. Rättviks kyrka kändes rätt för oss båda, Anton saknade bara den salta havsluften och jag som är från Dalarna tyckte det kändes speciellt att vara “hemma” bland dalahästar och faluröda hus. På grund av covid-19 pandemin flyttade vi fram och komprimerade bröllopet, den ursprungliga planen var 75 bröllopsgäster i typ en bystuga. Oron för att covid-19 skulle tvinga oss ställa in ytterligare ett bröllop hägrade, så vi planerade ett mindre bröllop utifrån alla eventuellt kommande restriktioner. Vi komprimerade ner gästlistan till 30 personer och krävde att alla deltagande gäster var vaccinerade så vi skulle kunna gifta oss oavsett restriktioner.

Vi hade festen på Villa Långbers i Tällberg. Hotellet ligger högst uppe på berget med utsikt över sjön Siljan. Vi ville ha en avslappnad miljö för vigseln och en all-you-need-fest. Vi ville kunna ta det lugnt, njuta av festen och umgås med våra nära och kära. Vi letade efter en lokal med personal så vi skulle kunna slippa servera eller städa, vår prioritering var kunna insupa varenda minut tillsammans. Vi pratade med flera hotell i Tällberg innan vi bestämde oss för Villa Långbers, när vi pratade med bröllopskoordinatorn Anna kände vi att här måste vi vara. Hon gav ett suveränt bemötande, förmedlade en trygghet och vilja att bemöta våra önskemål. Att ha en koordinator som var lyhörd för våra tankar och idéer var viktigt för oss. Kockarna var också väldigt engagerade, tog till sig våra önskemål och utbytte menyförslag. Jag kan skvallra om att kockarna levererade en suverän middag! Man planerar en otrolig dag, fylld med så mycket förväntningar och drömmar – det var ett måste för oss att människorna som skulle förverkliga vår bröllopsdag var engagerade.  Jag och Anton tänkte väldigt olika till en början om vilket tema vi skulle ha, jag tänkte mig två-tre färger som kunde genomsyra bröllopet medan Anton tänkte att temat kunde vara typ pirater. Till slut enades vi om färger som tema, dusty blue och silver. Blått för att jag älskar färgen blå. Jag minns inte hur det silvriga kom in i bilden, jag tror jag sökte på Pinterest och fick förslag på färgkombinationen. Villa Långbers hade dessutom runda bord med mindre spegelskivor i mitten, att addera dusty blue och detaljer som silvriga kandelabrar kändes helt rätt. Blått och silver genomsyrade bland annat våra inbjudningskort, bordsdekorationer såsom placeringskort och blommor på borden samt flugorna och näsdukarna som brudgummen och hans bestmans hade.

Vigsel

Vi gifte oss kyrkligt i Rättviks kyrka. Vi hade specifika önskemål på präst och tyckte faktiskt att det var viktigt vad för sorts musik som skulle spelas. På präst önskade vi en person som var hbtqi+ vänlig och valde in/utgångsmusik med största omsorg. Det kändes viktigt för oss att ha rätt låtar som återspeglade vad vi önskade av vigseln. Framför allt rätt feeling när vi går in och ut ur kyrkan. Det slutade med att vi gick in till Stiko Pers låt Bröder, en instrumental version där orgel och fiol gjorde en väldigt fin version av låten. Det kändes så värmande att gå in till en låt som vi båda tyckte var vacker instrumental, melodin andades trygghet och kärlek. Det kändes dessutom extra bra att ha Leksands IF gamla hockeyintro när kyrkan var full av Frölundasupporters! Om ni är födda på 90-talet och uppvuxen med Disneyfilmer kommer ni förstå vår utgångslåt fullkomligt, ni andra kan söka fram låten “Go the Distance” från filmen Herkules på youtube. Viktigt att ha en version när den framförs på orgel! Den är väldigt mäktig och vacker, börjar försiktigt för att sedan blomma ut till något kraftfullt. Vetskapen om att låttexten handlar om att hitta sin plats och tillhörighet var något som vi tyckte symboliserade vårt äktenskap.

 

Weddingstory Maria & Patrik
Weddingstory Maria & Patrik

Inslag av hållbarthet & second hand brudklänning

EMMA BERÄTTAR:

Eftersom vi började planera väldigt många år innan det faktiskt blev något bröllop så hann vi tänkte igenom väldigt många olika varianter. Från hur en second hand inspirerad dukning faktiskt kunde vara charmigt. Bollade högt och lågt, men eftersom vi i slutändan föll på bekvämlighet och tog en lokal med all-you-need fick hållbarheten inte riktigt samma plat när uppstyrningen av lokal blev mindre. Vi försökte hitta flugor med matchande näsdukar på second hand affärer till marskalkarna, men det visade sig vara ganska svårt. Anton hyrde sin kostym från en lokal butik, dels för att värna om miljön men också dels för att hålla ned kostnaden. Jag hade läst att Bröllopsbruket nyligen öppnat i Västerås, så jag samlade mina brudtärnor och så gjorde vi en roadtrip dit. Det var tilltalande för mig att köpa en brudklänning som hade så mycket mer att ge än bara ett bröllop!  Jag blev dessutom förälskad i en bröllopsklänning från Bröllopsbrukets egna klimatkompenserade kollektion – YES TO THE PLANET och klänningen Estrid.

Jakten på bröllopskläder.

EMMA BERÄTTAR: Jag ville ha en vit eller ljusblå klänning, men föll tillsist för en vit brudklänning. För Anton var det givet med en grå kostym, helt enkelt för han ser så stilig ut i grått!

Hur var det att hitta sin drömklänning? Var det svårt, gick det snabbt? Hur gick dina tankar?

EMMA: Det var svårt. Jag hade inget “herregud jag ska gifta mig” och tusen tårar. Jag kände mig väldigt velig, man vill ha en brudklänning som både känns bra och som är smickrande. Jag provade först brudklänningar i en lokal butik, men hittade ingen som kändes helt bra. Vi åkte till Västerås som sagt och mitt velande fortsatte. Jag fick bra stöd från mina brudtärnor och lillasyster, vilket var tur för annars hade jag nog gått tomhänt från butiken. När jag väl kände att klänningen var rätt och kunde slappna av så kom “brudkänslan” mer och mer. När personalen kom och satte på mig en brudslöja kom känslan “shit jag ska gifta mig” på riktigt. Inga tårar rann och jag var inte otröstlig, men jag hade väldigt bra känslor och kände mig trygg med mitt val.

Du sålde precis din brudklänning, var det en självklarhet för dig? Och hur känner du för att någon annan brud ska bära den?

Ja, för mig var det självklart att sälja tillbaka min bröllopsklänning till Bröllopsbruket för att ge någon annan möjligheten att må som en prinsessa på sin bröllopsdag. Ni som läser detta, om ni är i Västerås kan ni se min brudklänning i deras showroom, den hänger där redo just nu för att bli en del av någon annans drömdag!

Även om det kändes självklart att sälja brudklänningen så är det ändå lite vemodigt. Att veta att en annan brud bär min vackra brudklänning är ren ödmjukhet och glädje! Jag hoppas någon annan kommer älska den lika mycket som jag gjorde. Jag kände mig så vacker och kraftfull i min klänning att det kändes lite sorgligt att sälja brudklänningen. Men när jag tänkte ett varv till insåg jag att det fanns flera andra personer som kunde känna sig lika vackra och kraftfulla av samma klänning tippade vågskålen över och jag skickade en förfrågan om att sälja min brudklänning hos Bröllopsbruket.

DAGENS HÖJDPUNKTER!

EMMA BERÄTTAR: Det här kommer låta konstigt, men mina höjdpunkter är inte vad andra skulle nämna som höjdpunkter.  För att förklara mig får ni lite bakgrund: det är i de svåra stunderna som jag och Anton visat varandra mest trygghet och stabilitet. Ni vet, när havet stormar vill man ha en trygg famn och det är vi verkligen för varandra. Vi hade mycket sista minuten problem. Dagen innan bröllopet upptäckte vi en vattenläcka i vår lägenhet (tack vare mögellukt) och en av brudtärnornas svärfar fick en hjärtinfarkt som innebar att en brudtärna samt hennes man förmodligen inte skulle kunna komma till bröllopet av förklarliga skäl. Tre gäster mådde inte bra och lämnade sena återbud,  pastoratet ringde samma kväll och meddelade att “de har goda nyheter, att vi fått en präst som kan viga oss imorgon”! Tydligen hade vår präst blivit hastigt sjuk så de fått kalla in en präst från sin ledighet. På bröllopsdagen behövde brudtärnan som skulle köra mig till kyrkan uppsöka akuten istället för åka mot bröllopet. Anton glömde alla bordsdekorationer inklusive placeringskort i vår lägenhet som låg drygt 1h från Rättvik. När jag och Anton möts upp för fotografering före vigseln berättar Anton att hans systrar kört i diket någonstans mellan Värmland och Dalarna, men att de mår bra och att ingen är skadad. Vi trodde i början av veckan att vi skulle bli vigda i vårväder, men kvällen före bröllopet kommer årets sista snöstorm. Fotona blev fantastiska, men att ta kort under en delvis pågående snöstorm var lite väl utmanande efter alla andra problem. Men som i alla sagor slutade allt gott. Vattenläckan åtgärdades snabbt, brudtärnans svärfar överlevde hjärtinfarkten, vi blev vigda trots att första prästen blev sjuk, min brudtärna blev släppt från akuten och rusade in i kyrkan 5 minuter till godo före vigseln skulle börja, min familj ryckte in och dekorerade våra bord i sista minuten och Antons systrar hann precis till första psalmen under vigseln. Så det bästa på dagen för mig var inte det typiska som kanske first look fotograferingen eller första dansen. Mina höjdpunkter var allt som gick fel, men som ändå löste sig. Det kändes som att vi blev prövade av högre makter, en del kanske skulle tolka det som ett dåligt tecken medan vi kände oss mer sammanflätade och stöttade varandra att få en fin dag.

Sluthälsning och några goda råd på vägen

Börja planera i tid och lej bort några uppdrag till personer ni litar på, det finns ingen prestige i att göra allt själv. Viktigast av allt njut av dagen för den flyger förbi och för guds skull boka in tid för lunch i det pressade schemat! Också skit i vad alla andra tycker att ni ska göra på er dag, känn efter själva och följ era röster. För oss hade väldigt många gäster, otroligt många åsikter om vad vi borde/inte borde göra, vi körde till slut med mantrat “betalar dom inte för bröllopet har dom ingen talan”. Ta in många offerter, ta tips från facebookgrupper, leta inspiration på Pinterest! Ett bröllop går att göra både stort eller litet, det finns en charm i båda.

 

Fotograf:

Stilistigt – (Rebecka Norberg). www.stilistigt.se

Catering: Hade ingen, körde direkt från hotellet Villa Långbers
Blommor från: Saras Floristverkstad i Borlänge
Frisör: Hårteamet i Borlänge
Plats för vigsel/fest: Rättviks kyrka/Villa Långbers i Tällberg
Konditori: Siljans konditori i Leksand

Fler Wedding Stories

Wedding Story: Jennifer & Alfred

Wedding Story: Jennifer & Alfred

Jennifer och Alfred träffades på Tinder och det dröjde inte länge innan det nykära paret flyttade ihop. Fem år senare friade Alfred till Jennifer under en semester i Montenegro. Lyckligtvis sa hon JA och drygt ett år senare, den 12 augusti 2023, var det dags för...

läs mer
Wedding Story: Johanna & Tony

Wedding Story: Johanna & Tony

Det har blivit dags för ännu en inspirerande bröllopsberättelser från våra kunder och den här gången är det Johanna och Tony som står i centrum. Paret gifte sig i Tveta kyrka i Mörlunda den 10 juni 2023, omgiven av familj och vänner. Bakom kameran denna dagen stod...

läs mer
Wedding Story: Valeria + Calle

Wedding Story: Valeria + Calle

Vi på Bröllopsbruket älskar att få ta del av Wedding Stories från "våra brudar" som hittat sin brudklänning i något av våra showrooms! I den här bröllopsberättelsen får vi läsa om Valeria och Calles som gifte sig den 17 juni 2023 på Rosenhanska Magasinet i Sörmland....

läs mer

Wedding Story: Elin & Staffan

Följ med på Elins & Staffans weddingstory. Ett vackert och fartfyllt bröllop i Värmländska skogar.The story begins... Hur träffades ni? ELIN BERÄTTAR: Som det moderna paret vi är så svajpades det ja på varandra sommaren 2019 på dejtingappen Tinder. I början...

läs mer

Wedding Story: Maria & Patrik

Följ med på Maria & Patriks weddingstory. Ett vackert bröllop med inslag av hållbarhet i Gotlands sköna natur.The story begins... MARIA BERÄTTAR: Vi träffades genom bekanta på en födelsedagsfest 2012, och har varit bästa vänner sedan dess. Kärleken har vuxit fram...

läs mer

Wedding Story: Anna & Daniel

Anna och Daniel träffades 2013 via happy pancakes och kände direkt en samhörighet men deras weddingstory var ingen självklarhet från början. Det var först när deras dotter föddes 2016 som planerna på giftemål började gro hos dem. Följ med Anna när hon berättar om...

läs mer

Wedding Story: Anna & Robert

Anna och Robert träffades på Walk for Freedom och började strax därefter prata med varann. Några år senare sa de JA till varandra.Det här är deras weddingstory. ANNA BERÄTTAR: Varje år arrangerar hjälporganisationen A21 en tyst manifestation mot människohandel - Walk...

läs mer

Wedding Story: Monica & Alexander

Monica och Alexander träffades när de båda gick i gymnasiet och har varit tillsammans ända sedan dess. De gifte sig 2021 och det här är deras weddingstory..THE STORY BEGINS... MONICA BERÄTTAR | Vi träffade via en dejtingsajt på nätet. Vi båda var 18 år gamla och gick...

läs mer

Wedding Story: Rebecca & Jonas

Den 28/2 2021 började Rebeccas och Jonas Weddingstory! Från ett swipe till ett naturinspirerat bröllop nära havet. Hur träffades ni? REBECCA BERÄTTAR |Vi började prata via Tinder den 28/2-21. Min man Jonas hade redan för 10 år sedan sett mig på en fest med min...

läs mer